Arcus.dk

Att stabilisera en båge
Av Steve Ellison, översättning Claes-G Colmeus
Styrning av bågens uppträdande med stabilisatorer
1998 - S Ellison
Steve Ellison, översättning Claes-G Colmeus Styrning av bågens uppträdande med stabilisatorer

Introduktion . 3
Vad är det som behöver stabiliseras? . 3 Bågens rörelser . 4 Translation (horisontellt och vertikalt) . 4 Rotation . 4 Vibration . 5 Tidsförloppet – När har rörelsen betydelse? . 5 Före skottet. 5 Under skottet . 5 Efter skottet. 6 Kontrollerade rörelser: Translation . 7 Tyngd, massa och tröghet . 7 Tyngd. 7 Massa . 8 Tröghet . 8 Statiska och dynamiska egenskaper . 8 TFC, fel namn på rätt pryl . 8 Bågens balans . 8 Masscentrum . 9 Att flytta masscentrum med hjälp av vikter . 10 Massa och avstånd, moment . 10 Flytta masscentrum med hjälp av avståndet. 10 Dynamisk balans . 11 Kontrollerade rörelser: dämpade vibrationer . 14 Vibrationer . 14 Orsaker till vibrationer. 14 Dämpning . 15 Resonans. 16 Avstämd dämpning – mer om TFC . 16 Introduktion
I princip är en båge en ganska enkel mekanisk anordning. Men när man börjar
försöka få båge och skytt att fungera tillsammans blir livet plötsligt komplicerat. Det
går inte att skjuta pilen genom handtagets centrum (utan att blodvite uppstår) och
därför är bågen i någon mening i obalans i skottet. Dessutom är stocken utskuren i
siktfönstret, så att belastning och viktfördelning är osymmetriska. Detta gör att
vibrationer blir komplexa och svårkontrollerade. Skyttens grepp om handtaget är
svårt att få centrerat och likadant från skott till skott, vilket ger varierande vridning av
bågen. Muskler fungerar bäst i rörelse, så en helt stabil siktbild är knappast möjlig att
få. Olika skyttar har olika åsikter om hur bågen ska uppträda före, under och efter
skottet. Allt detta medverkar till att bågen kan röra sig på oändligt många olika sätt,
som kan påverka pilen och dess bana mot målet. Skyttar och bågtillverkare har
därför länge försökt hitta bra sätt att kontrollera och styra bågens rörelsemönster.
Ganska tidigt stod det klart att ett sätt att styra bågens rörelser var att ändra stockens
totalvikt och viktfördelning. Det gav oss en utveckling från fastskruvade vikter av bly
och kvicksilverfyllda anordningar via korta viktförsedda stänger, något längre
viktförsedda stänger, framåtriktade långa viktförsedda stänger, diverse motvikter och
V-bar, TFC, olika typer av internt olje- och sanddämpade stabbar till hela den arsenal
av anordningar som finns på marknaden idag. Skyttens största problem numera är
nog att välja och vraka bland allehanda attiraljer som enligt reklamen alla är totalt och
övertygande överlägsna allt annat i branschen.
Det innebär absolut inte att någon form av stabiliseringssystem ska vara en
förstahandsåtgärd. Visserligen kan en bra stabilisering delvis motverka följderna av
dålig skjutteknik, men det får aldrig bli en ersättning för en god skjutstil. Om bågen
uppträder okontrollerat eller felaktigt, börja alltid med att eliminera orsakerna till detta,
innan du försöker experimentera med stabilisering. Man kan mycket väl reducera en
tendens till vridning i skottet med en långstab, men det är bättre att ändra handtaget
och/eller skyttens sätt att greppa det, så att det aldrig uppstår någon snedbelastning.
Avsikten med detta kompendium är att visa på hur man kan använda olika typer av
stabilisatorer för att påverka olika typer av båguppträdande, och hur man kan
anpassa sitt system till de egna behoven. Till att börja med kommer en översikt över
bågens olika rörelser, sedan en diskussion om hur man påverkar och eliminerar dem.
Vad är det som behöver stabiliseras?
Man skulle förstås kunna tänka sig att de 20 bästa skyttarna i världen vet hur man
ska stabilisera en båge, och skruva fast så mycket man kan av deras system på sin
egen gamla Bettan. Tyvärr fungerar det inte så bra, även bortsett från att man
knappast orkar lyfta en båge med 20 uppsättningar stabbar. Det räcker inte ens att
kopiera världsmästarens utrustning, även om många uppenbarligen gör det. Eller,
med andra ord: Den bästa stabiliseringen är helt och hållet en personlig sak. Man
måste analysera sina behov och förutsättningar och anpassa stabiliseringen efter
det. Eftersom olika delar av stabiliseringssystemet har olika verkan på olika rörelser,
börjar vi med att titta närmare på dessa rörelser och analyserar deras inverkan på
olika faser i skottet och på skytten.
Bågens rörelser
Translation (horisontellt och vertikalt)
Translation är matematikerns uttryck för en förflyttning som inte innebär någon rotation, vibration eller liknande. Det är lämpligt att tänka sig rörelser längs tre axlar: longitudinellt (framåt/bakåt) vertikalt (uppåt/neråt), och lateralt (höger/vänster). Matematikern brukar tala om X, Y och Z-axlarna. Varje translation kan beskrivas som summan av förflyttningen längs dessa tre axlar, och vi kan därför behandla dessa förflyttningar som tre helt separata företeelser. Translation i sig har måttlig inverkan på skottet, särskilt den longitudinella, däremot kommer translationen i kombination med osymmetri i grepp och massafördelning att ge upphov till rotation, som påverkar pilen betydligt mer. Det är oundvikligt att bågen rör sig i skottögonblicket, det viktigaste är att man har samma rörelse från skott till skott, och det åstadkommer man bäst genom att ha så lite rörelse som möjligt. Rotation
Rotation innebär en vridningsrörelse runt en axel. Det är lämpligt att betrakta samma axelsystem som vid translation, dvs en axel i pilens riktning, en vertikalt genom stocken och en horisontellt genom handtaget, vinkelrätt mot pilens riktning. Rotation framåt/bakåt, Z-axeln
Tänk dig en rotationsaxel tvärs genom handtaget, precis där handen tar upp trycket från bågen. Rotation runt denna axel kommer att uppfattas som att bågen tippar över framåt eller bakåt. En bakåtrotation i skottögonblicket kommer att orsakas av rekylen från pilen som lämnar bågen högre än handtaget. En annan orsak till rotation i skottet är att tyngdpunkten ligger högre eller lägre än handtaget. Efter skottet kommer bågen att tippa över framåt eller bakåt beroende på om tyngdpunkten befinner sig framför eller bakom handtaget/remfästet. Rotation runt längsaxeln, X-axeln
Rotation runt axeln i pilriktningen ser man ibland. Bågen vrider sig alltså medurs eller moturs sett bakifrån. Det finns inte mycket i bågens egenskaper som orsakar detta, möjligen kan snedbelastning av ett tungt sikte ge en lätt vridning, i regel är det skytten själv som är orsaken genom en vriden bågarm eller ett spänt grepp. Denna typ av vridning är oftast ganska liten, både på grund av att de påverkande krafterna är små, och eftersom stockens massa gör den trög att vrida i denna riktning. Rotation runt vertikalaxeln, Y-axeln
Det här är den absolut viktigaste av de rörelser som stabiliseringen är tänkt att motverka. Bågen i sig är lätt att vrida i denna ledd eftersom dess massa är fördelad längs och nära vridningsaxeln. Skytten handplacering kan lätt ge ett kraftigt vridmoment om hans grepp inte är helt symmetriskt (40 pund applicerat lite snett ger en avsevärd vridning). Verkningarna brukar vara spridning av grupperingen i horisontalled, islag i armskyddet och väl synlig sidorörelse på bågen efter skottet. Man brukar också hinna se att siktet försvinner åt sidan vid skottet. Eftersom denna vridning ger en sidorörelse åt strängen, kommer pilen att påverkas under hela sin accelerationsfas. Vibration
Större delen av den energi i bågen som inte försvinner i form
av rörelseenergi hos pilen, stannar kvar i bågen i form av
vibrationer, som efter hand avtar och omvandlas till värme.
Mycket av vibrationerna kan (och bör) man eliminera genom
en korrekt trimning, särskilt osymmetriskt lemfladder som
beror på att lemmarna inte kommer till sina stopplägen
samtidigt. När detta är klart är restvibrationerna en lämplig
uppgift för stabiliseringssystemet att dämpa och eliminera. Se
dock upp med att stabiliseringen i sig kan orsaka vibrationer, allt från en kraftigt vibrerande långstab till att förstärka skyttens skakningar vid uppdraget och siktandet. Tidsförloppet – När har rörelsen betydelse?
När vi nu har analyserat de möjliga rörelserna hos bågen är det dags att se på när i
skjutförloppet det är viktigt att hålla rörelserna under kontroll. Bara ett enkelt
exempel: lemvibrationer efter skottet har inte någon större betydelse under
uppdragsfasen. För att underlätta det fortsätta resonemanget är det lämpligt att dela
in förloppet i tre faser:
Före skottet
Skytten är på väg upp till fullt drag och vill åstadkomma en stabil siktbild. Alla former
av okontrollerad rörelse bör undvikas, särskilt förflyttning och vridning i horisontal-
och vertikalled. De krafter som verkar på bågen är gravitationen, trycket från
båghanden och draget i strängen. Eftersom bågen hänger i två punkter kan den inte
rotera fritt, men rörelser i bågarmen ger upphov till en rotation kring skyttens
ankringspunkt, som kan anses som summan av en translation och en rotation kring
greppet. Denna fas varar i några få sekunder (som ibland känns som timmar.).
Under skottet
Bågens lemmar rör sig snabbt framåt och accelererar pilen. Den glider mot plungern
och hyllan någon decimeter och släpper sedan kontakten i och med att den böjer sig
från stocken. När strängen passerat sitt viloläge släpper nocken och pilen fortsätter
framåt opåverkad av bågen i fortsättningen eftersom den nu inte har någon kontakt
alls (om man har bra trimning och därmed inga islag). Lägg märke till att under större
delen av skottet är det bara strängen som har kontakt med pilen! Den huvudsakliga kraften som verkar på bågen är trycket från båghanden, från början exakt lika med bågens dragkraft, därefter beroende av accelerationen hos lemmarna och pilen. Inverkan av gravitationen är nästan försumbar eftersom denna fas är kort, ungefär 10 – 15 millisekunder. Efter skottet
Lemmarna stoppas upp och studsar i sina ändlägen när strängen sträcks ut, och
lemmar och sträng fortsätter att vibrera, tillsammans med stocken, tills all överbliven
energi har omvandlats till värme av friktion och luftmotstånd, spritts i form av ljud eller
överförts till skyttens bågarm. Osymmetriska lemvibrationer kan pågå i flera
sekunder. Skytten är inne i fullföljandet av skottet. Bågen bör vara fri att röra sig och
fortsätter framåt av trycket från båghanden. Gravitationen får den att falla och den
kommer att rotera framåt, hängande i slingan, pendlande fram och tillbaka tills den
stoppas av skytten.
Bågrörelser i de olika faserna
När vi nu har klart för oss vilka rörelser vi har att göra med (translation, rotation och
vibration) och delat upp tidsförloppet i tre faser (före, under och efter), är det dags att
se vilka rörelser som har störst betydelse för skottets genomförande, så att vi kan
prioritera vad som ska stabiliseras.
Effekten på pilflykten
Det är lätt att inse att oönskade bågrörelser, särskilt i form av translation, får mindre
och mindre betydelse för pilflykten ju senare i förloppet de inträffar. Före skottet
kommer varje rörelse att till fullo påverka riktandet. Under skottet gör den korta tiden
att det nästan inte går att påverka pilens riktning. Hela tryckkraften från båghanden
kan förflytta bågen framåt mindre än 5 mm på 12 millisekunder, och eventuella
sidokrafter är betydligt mindre än så. Dessutom har pilen kontakt med bågen bara
under en liten del av denna tid. Den enda rörelse som har någon märkbar inverkan
under själva skottet är vridning runt vertikalaxeln. Rörelser efter skottet kan förstås
inte påverka pilen över huvud taget. Men, det återstår lite funderande och lite till att ta
hänsyn till innan vi helt avfärdar rörelser under och efter skottet som betydelselösa.
Effekter efter skottet.
Okontrollerade rörelser efter skottet kan påverka skytten före skottet på flera sätt:
Skytten förväntar sig en häftig rörelse och börjar förbereda och kompensera för den
redan under slutfasen av uppdraget, vilket ger upphov till okontrollerade häftiga
muskelrörelser före släppet.
Andra skyttar kan störas (särskilt inomhus)
Båge och utrustning kan ta skada (slitage, lossnande skruvar, löst sikte mm)
Tabellen är en sammanställning av när olika rörelser har störst betydelse Före skottet
Under skottet
Efter skottet
Translation
utföra häftiga rörelser just innan skottet Rotation
uppstår på grund av rotera, särskilt runt rörelser i bågarmen vertikalaxeln. och påverkar pilen genom att den sitter fast på strängen. Vibration
Kontrollerade rörelser: Translation
Tyngd, massa och tröghet
Skilj noga mellan begreppen tyngd, massa och tröghet, det rör sig om helt skilda
begrepp. Å andra sidan, om du inte tänker trimma din båge på månen, märks inte
skillnaden mellan tyngd och massa särskilt mycket. Det viktigaste att hålla i minnet är
att massa gör att föremål blir svårare att flytta, åt alla håll, inte bara att lyfta.
Tyngd
Tyngd är den kraft som gravitationen verkar med på ett föremål. Den är alltid riktad
vertikalt nedåt. Det är tyngden som gör att det är jobbigt att lyfta bågen. Gravitationen
(”tyngdkraften”) kan alltid ses som en kraft som verkar i en enda punkt i föremålet, masscentrum eller tyngdpunkten. Massa
Massan hos ett föremål är ett mått på mängden material. Begreppet vikt avser
detsamma som massa, och eftersom man förr inte skilde mellan begreppen tyngd
och vikt, förväxlas ofta massa och tyngd. På jorden är det ett ganska litet problem,
eftersom gravitationen varierar mycket lite över jordytan. Det är lättare att se
distinktionen på månen, astronauterna har en tyngd som är sjättedelen av den på
jorden, men samma massa.
Tröghet
Trögheten skulle kunna beskrivas som svårigheten att förflytta en massa. Trögheten
uppstår då man måste accelerera och sedan retardera massan för att flytta på den,
och ju större massa, desto mer kraft åtgår för att ge den en viss acceleration.
Statiska och dynamiska egenskaper
Trögheten gör att föremål behöver tid för att få en rörelsehastighet, och det gör att
man behöver ta hänsyn till dynamiska effekter. Om man försiktigt puttar till en
gummiboll uppträder den som om den vore mycket hård, och tycks genast få samma
hastighet som handen. Men om man i stället slår till den med ett bollträ, kommer den
på grund av sin tröghet att bli tillplattad under ett kort ögonblick, för att sedan fjädra
tillbaka och bli rund igen. Under ett kort ögonblick har alltså bollträet högre hastighet
än bollen, trots att de har kontakt med varandra. Något liknande händer när man
skjuter med en båge som har en flexibel koppling (TFC) i sin stabilisering. Verkan av
bågens rörelse på stabiliseringsvikten blir fördröjd, och bågen uppträder under ett
kort ögonblick som om den vore ostabiliserad. Stabiliseringen börjar sedan verka mer
och mer. Detta var själva grundtanken med TFC, en nyare tendens är precis tvärtom,
kortare och styvare stabbar för att garantera att stabiliseringseffekten påverkar redan
tidigt i skottet.
Prova själv så här: Montera bågen, först utan stabilisering, och för den hastigt fram
och tillbaka i skjutriktningen utan att vrida den. Sätt sedan på stabiliseringen och gör
om samma sak. Känns det någon skillnad?
TFC, fel namn på rätt pryl
TFC står för torque flight compensator. Den kan inte orsaka något vridmoment, kan
inte flyga och kan inte kompensera för någondera bristen. En viktig orsak till att den
konstruerades var att när man hängde mer och mer tyngder på bågen, började den
kännas råare att skjuta och blev svårare att trimma. Därför gjorde man en flexibel
skarv mellan bågen och stabiliseringen, så att känslan före och efter skottet förblev
densamma (den statiska balansen ändrades inte) medan bågen uppträdde ”normalt”
under de få millisekunderna själva skottet varade. En TFC har dock flera andra goda
egenskaper man kan utnyttja, till exempel kan den dämpa vibrationer och man kan
justera den till en bra kompromiss mellan dämpning, stabilisering och skjutkänsla.
Mer om detta senare.
Bågens balans
Balansen (den statiska) handlar om masscentrums placering i förhållande till skyttens
grepp före och efter skottet. Den bestämmer huvudsakligen hur snabbt och i vilken
riktning bågen faller efter skottet. Principen är enkel: om masscentrum ligger framför greppunkten (eller slingans fästpunkt) kommer bågen att falla framåt, ligger masscentrum bakom greppunkten faller bågen bakåt. Utan stabilisering ligger i regel masscentrum bakom greppet (utom på compoundbågar med starkt bakåtsvängd stock). Diagrammet visar den ungefärliga placeringen av masscentrum på en rekurvbåge med och utan stabilisering. Det är alltså enkelt att bestämma hur bågen ska falla efter skottet, det är bara att se till att masscentrum ligger där man vill ha det, genom att lägga till eller ta bort vikter på rätt ställe. Masscentrum
Masscentrum för ett föremål är den punkt (som inte nödvändigtvis befinner sig inom
föremålets massa) i vilken gravitationskraften verkar, oberoende av föremålets läge.
Om ett föremål är upphängt i masscentrum kommer det alltid att vara i jämvikt, är det
upphängt i någon annan punkt kommer det att vrida sig tills masscentrum befinner
sig lodrätt under upphängningspunkten.
En båge kommer att kännas stabil att hålla i om masscentrum befinner sig i eller
under greppet. Man kan lätt hitta masscentrum genom att låta bågen hänga frit från
två olika punkter. Börja med att hålla mitt på strängen, och masscentrum kommer att
ligga vertikalt under denna punkt. Håll sedan i övre lemnocken och masscentrum
ligger där lodlinjen genom denna punkt korsar den andra lodlinjen.
De flesta bågar uppträder rimligt bra så länge masscentrum ligger inom cirka 10 cm
från greppet, framför, bakom eller under. Det finns å andra sidan inga fasta regler för
var masscentrum skall ligga, det är något man kan experimentera med för hitta rätt
känsla.
Att flytta masscentrum med hjälp av vikter
För att flytta masscentrum framåt, lägg till mer vikt framför eller ta bort vikter bakom
masscentrum, och tvärtom för att flytta bakåt. Samma ide gäller också för att flytta
masscentrum uppåt eller nedåt. Kom bara ihåg att det gäller att ha masscentrum som
utgångspunkt, inte greppet. Oftast placerar man vikterna så långt från stocken att det
inte spelar någon roll vilken punkt man utgår ifrån, men om man fäster vikter på
själva stocken är det inte säkert att masscentrum flyttas dit man förväntar sig.
Övning 1: Rigga din egen båge utan stabilisering och låt den hänga från övre
lemmens nock. Kolla om lodlinjen (använd en tunn tråd med en liten vikt i änden)
hamnar framför eller bakom greppet. Håll sedan i strängen, ungefär vid nockläget
och kolla om lodlinjen hamnar över eller under greppet.
Övning 2: Rigga stabiliseringen och gör om samma sak. Prova gärna med olika
kombinationer av vikter för att se hur mycket masscentrum kan flyttas.
Massa och avstånd, moment
Momentet av en kraft i en viss punkt är kraften multiplicerad med avståndet till
referenspunkten, mätt vinkelrätt mot kraftens riktning. Man kan se balansen hos
bågen som summan av momenten från alla delmassor i bågen (stock, lemmar, sikte,
stabbar etc.). När det gäller statisk balans verkar alla krafter vertikalt, så det är lätt att
klura ut att en vikt påverkar balansen dels genom sin massa, dels genom avståndet
till referenspunkten. En enkel tumregel är:
Halva massan på dubbla avståndet har samma inverkan på balansen.

Flytta masscentrum med hjälp av avståndet
Momentbegreppet innebär också att man har ytterligare ett sätt att styra den statiska
balansen, man kan ändra avståndet till balansvikterna. Vill man minska tendensen till
fall framåt utan att ändra bågens totalvikt, kan man använda en kortare långstab, eller förlänga kortstabbarna bakåt. Tabellen sammanfattar möjligheterna. Dynamisk balans
Det finns ytterligare en viktig aspekt på bågens balans. Under själva skottet kommer
bågen att påverkas av trycket från bågarmen och röra sig först något bakåt och
därefter framåt. Kraften från båghanden är av storleksordningen 5 - 10 gånger större
än gravitationen. Masscentrums vertikalläge i förhållande till greppet kommer att
bestämma hur bågen ska röra sig. Om masscentrum ligger ovanför greppet, får
bågen en rotation bakåt, masscentrum under greppet ger en rotation framåt/nedåt.
Det här betyder mycket för bågens uppträdande i och omedelbart efter skottet.
Idealiskt vore om bågen rörde sig rakt framåt till en början. En stab placerad högt, får
alltså bågen att rulla över bakåt, innan gravitationen tar över och vänder rörelsen
framåt.
Övning: Rigga bågen med bara en kortstab vid det nedre lemfästet. För bågen
hastigt framåt och lägg märke till hur den vill rulla över. Flytta sedan staben till det
övre lemfästet och gör om samma manöver. Prova också i båda fallen att rikta bågen
rakt uppåt. Försök hålla samma handgrepp som vid normal skjutning. Känn på
balansen och konstatera att detta är ett enkelt sätt att förutsäga hur bågen kommer
att reagera i skottet. Tyvärr fungerar det inte så bra med en långstab, eftersom den
ger ett labilt jämviktsläge, helt beroende av utgångsläget, när den riktas uppåt.
Ändra bågens balans så här

Flytta tyngdpunkten
med vikter
med avstånd
Placera mer massa framför Flytta massa framåt Placera mer massa bakom Flytta massa bakåt ovanför masscentrum eller baren uppåt, flytta massa ta bort massa under Se upp med att all ändring av den statiska balansen också påverkar tillern, både den statiska och den dynamiska. Kontrollerade rörelser: rotation
Massa och avstånd
På samma sätt som mer massa i ett system gör det trögare att förflytta i rät linje,
kommer mer massa att göra systemet trögare att rotera. Men hur mycket trögare det
blir beror starkt av massans placering. I avdelningen om balans diskuterade vi
moment, när det gäller rotation handlar det i stället om tröghetsmoment. En liten
(punktformig) massa som roterar kring en axel har ett tröghetsmoment som är lika
med massan multiplicerad med kvadraten på avståndet till rotationsaxeln. Det ger
oss genast ännu en enkel tumregel:
En fjärdedel av massan på dubbla avståndet har samma inverkan på rotationen.

Alltså, för att få god effekt mot rotation med minsta möjliga massa, använd små vikter
på långa stabbar.
En annan följd av det kvadratiska avståndsberoendet är att ett långsmalt föremål har
mycket litet tröghetsmoment längs sin längdaxel, och det behövs då bara mycket
små krafter för att skapa rotation runt den. Håll en ostabiliserad båge i handtaget och
försök vrida den. Montera sedan en långstab och gör om samma sak. Prova också
gärna med bara en V-bar eller kortstabbar upptill och nertill.
Tabellen på nästa sida visar hur stor verkan olika typer av stabbar har på rotationen
åt olika håll. Tolka tabellen med lite eftertanke, den avser bara rotation orsakad av
vridmoment som uppstår i skottet på grund av rekylkrafter och skyttens egen
inverkan. Den tar inte hänsyn till rotation på grund av gravitationen, som ju
huvudsakligen är en fråga om statisk balans.
Lägg också märke till att stabbarnas inverkan är relativt sett störst på rotation runt
vertikalaxeln. Det beror helt enkelt på att bågen själv är den effektivaste stabben i
systemet. Den väger normalt två till tre gånger så mycket som alla andra vikter
tillsammans, är runt 60 cm lång och har ganska mycket massa koncentrerad till
lemfästena. Det gör den till en mycket effektiv stabilisator utom kring vertikalaxeln.

Olika stabilisatorers inverkan på rotationsrörelser
Måttlig Nästan
Måttlig – ganska
Liten Måttlig
Måttlig – ganska
Liten Måttlig
Mycket liten
Mycket liten
Kontrollerade rörelser: dämpade vibrationer
Vibrationer
Med vibration menas en periodisk rörelse. En vibration har frekvens och amplitud.
Frekvensen talar om hur snabbt något vibrerar, och amplituden hur stor rörelsen är.
Det behövs mer energi för att driva en rörelse med hög frekvens, därför är i regel
amplituden hos en högfrekvent vibration mindre än för en lågfrekvent. Frekvensen
mäts i Hertz (Hz) vilket är detsamma som antalet svängningar per sekund. Det
frekvensområde som är aktuellt för en bågskytt sträcker sig från några få Hz upp till
några tusen Hertz (kHz).
Frekvensen hos ett vibrerande system beror huvudsakligen på två faktorer: massan
som rör sig, och kraften som försöker återföra den till viloläget. Kraften består
vanligen av någon typ av fjäder, i bågskyttesammanhang styvheten i en stab, stock
eller lem. Det finns två enkla tumregler:
En styvare eller kortare fjäder ger högre frekvens.
En större massa ger lägre frekvens.

Osymmetrisk
vibration
Symmetrisk
vibration
Orsaker till vibrationer
Skytten: Skytten själv orsakar svängningar som brukar hamna inom
frekvensområdet 1 – 30 Hz, pulsfrekvensen brukar ligga mellan 1 och 2 Hz, dålig
stabilitet i bågarmen orsakar frekvenser mellan 2 och 10 Hz, beroende av
reaktionstiden, och muskeltremor hamnar mellan 10 och 30 Hz.

Lemmarna: Varje liten obalans i lemmarna kommer att orsaka en vibration efter
skottet, i regel lätt att se som en rörelse i vertikalled hos nockläget. Frekvensen
brukar hamna mellan 10 och 20 Hz, beroende av bågstyrkan och lemmarnas
konstruktion. Den dominerande orsaken till lemvibrationerna är tillerfel, det skapar
osymmetriska svängningar som kan fortsätta i flera sekunder.
Strängen: I viloläge har strängen en svängningsfrekvens omkring ett par hundra Hz,
denna svängning brukar vara märkbar under någon sekund omedelbart efter skottet.
Stocken: När bågen dras upp och strängen sedan släpps är det inte bara lemmarna,
utan också stocken som sätts i vibration. Den häftiga uppbromsningen när strängen
plötsligt sträcks i slutet av skottet startar högfrekventa vibrationer i stocken (hög
frekvens på grund av att stocken är mycket styv)
Dämpning
En vibration kommer i princip att fortsätta tills den stoppas på något sätt.
Uppbromsningen sker gradvis, och vibrationen sägs då vara dämpad. De flesta
former av vibration är oönskade, och man vill alltså dämpa dem så fort som möjligt.
Grundprincipen är alltid att överföra rörelseenergin i vibrationen till ett system som
absorberar den utan att skapa nya vibrationer.
Friktion:
Alla former av friktion dämpar rörelse genom att överföra rörelseenergin mer eller mindre direkt till värme. Friktionen är konstant, oberoende av rörelsehastigheten, vilket gör att rörelsen stannar upp i ett något obestämt läge. Ett sätt att använda friktion som dämpning i bågskytte är att använda sandfyllda stabbar, som fungerar genom friktion mellan sandkornen. Vätskedämpning, viskös dämpning:
Rörelse genom en vätska fordrar en kraft som är proportionell mot hastigheten, det gör vätskedämpning mycket lämplig i alla sammanhang där man vill ha en väl kontrollerad dämpning och en väldefinierad slutpunkt för rörelsen. En kolv eller en massa får röra sig i olja och överför sin rörelseenergi till oljan, där den omvandlas till värme. Större delen av energiöverföringen sker via vätskans viskositet, därav namnet viskös dämpning. Hysteres:
När man sträcker eller komprimerar ett flexibelt material, gummi till exempel, lagrar man energi i materialet. Varje gång materialet tillåts återvända till viloläget får man tillbaka större delen av energin i form av rörelse. Men en del försvinner i form av värme på grund av inre friktion i materialet. Det innebär att en sådan svängningsrörelse alltid kommer att vara dämpad. System som rör sig från ett tillstånd till ett annat, och tillbaka till exakt det första tillståndet, men med energiförlust, sägs uppvisa hysteres. Det finns till exempel gummiblandningar som har särdeles mycket hysteres, och som används för dämpningsändamål. En TFC brukar innehålla just den typen av gummi. I praktiken kommer många material att ha dämpande egenskaper på grund av fler än en av ovanstående mekanismer. Kolfiberkompositer, mjukt skumgummi, trä mm absorberar energi på flera olika sätt. En kolfiberstab kommer till exempel att absorbera högfrekventa svängningar efter skottet mycket snabbare och effektivare än en aluminiumstab. Alla metoder för att dämpa svängningar är beroende av en och samma sak: att svängningen effektivt överförs till dämpmaterialet. För att förstå hur det kan gå till behöver vi införa ytterligare ett begrepp: resonans. Resonans
Vibrerande system – det må vara broar, vinglas eller långstabbar – har alltid minst
en, oftast flera, naturliga svängningsfrekvenser, egenfrekvenser, som de kommer att
svänga med efter någon form av störning. Resonans är ett tillstånd där två eller flera
svängande system med lika eller näraliggande egenfrekvenser svänger tillsammans.
Energi överförs då effektivt från det system som har den största svängningsenergin.
Genom att överföra energi med hjälp av resonans kan man få en TFC eller någon
annan komponent i stabiliseringssystemet att effektivt dämpa ut oönskade
vibrationer.
Å andra sidan kan resonans också vara rena katastrofen, eftersom den också kan
förstärka oönskade rörelser. Om till exempel en skytt med en muskeltremor vid 15 Hz
råkar ha en resonans i bågsystemet med denna egenfrekvens, så kan han råka ut för
att bågen kommer i kraftig svängning under riktandet. Bästa sättet att komma ur den
situationen är förstås att försöka ändra bågens svängningsfrekvens så att den
hamnar tillräckligt långt från skyttens. Compoundskyttar med högt letoff är särskilt
utsatta för detta, en sådan båge med en lång långstab får lätt en låg egenfrekvens
som gör allt siktande omöjligt. Compoundbågar har därför nästan undantagslöst
betydligt kortare stabbar än rekurvbågar.
Att ändra en egenfrekvens är ganska enkelt. I stort sett alla förändringar i
stabiliseringssystemet och bågen i övrigt påverkar egenfrekvenserna. Förutom
ändringar av längd, styvhet och vikter i stabbarna påverkar också lemstyrkan och
draglängden. Lättast att hantera är längd och viktändring på stabbarna, störst effekt
har längdändring.
Det är inte lika lätt att avsiktligt stämma av till en resonans. Men medlen är
desamma, ändra massa, styvhet eller längd på den del som ska trimmas.
Svårigheten ligger i att hitta resonansfrekvensen, man måste sätta en del av
systemet i vibration och se efter när den andra delen börjar svänga med. För att få
bästa effekten av ett dämpsystem bör man ha stämt av det till resonans, dämpningen
gör det dock svårt att se när dämparen sätts i vibration, man får i stället se på den del
som ska dämpas, dess vibration upphör snabbare ju närmare resonans man
kommer. Avstämningen är ganska kritisk, det är nästan nödvändigt att kunna göra
små och kontinuerliga förändringar, en TFC brukar vara mycket lämplig som redskap.
Avstämd dämpning – mer om TFC
Den kontinuerliga justeringen av styvheten hos en TFC ger möjlighet till ett stort
avstämningsområde för vitt skilda behov. Spänn den hårdare och egenfrekvensen
ökar, släpp efter på styvheten och frekvensen sjunker. Eftersom en TFC dessutom
har mycket goda dämpningsegenskaper innebär det att kombinationen TFC/stab kan
stämmas av inom ett stort frekvensområde för effektiv dämpning.

Prova själv: Montera en kortstab med TFC i bussningen vid övre lemfästet. Lossa på
styvhetsinställningen så mycket som möjligt. Slå till på överlemmen med handen så
att den börjar vibrera, och lägg märke till hur lång tid det tar tills den slutar. Spänn åt
TFC:n lite i taget och se hur det påverkar dämpningen. Om du ser en minskning av
vibrationstiden, fortsätt spänna åt inställningsskruven och se hur det påverkar
svängningen.
Ställ in TFC:n i det läge som gav den bästa dämpningen. Ändra vikten i kortstabben,
minska eller öka den och se vad som händer.
Tabellen visar ungefär hur styvheten i en TFC bör ställas för olika ändamål:
Rörelse Frekvens
TFC-styvhet
Stabblängd
Slutsatser
Den enda komponent som har någon egentlig verkan i själva skottögonblicket är
långstabben. Allt övrigt har betydelse i huvudsak före och efter skottet, och deras
inverkan på skjutningen sker via skyttens reaktioner. Det betyder absolut inte att
dessa komponenter inte är viktiga. Skyttens känsla vid riktandet, släppet och efter
skottet betyder mycket mer för ett gott resultat än den ganska ringa inverkan som en
stab kan ha under de 10 - 12 millisekunder som hinner förflyta från släppet tills pilen
lämnar strängen. Mellan uppdragsfasen och släppögonblicket finns också en gråzon,
där skyttens reaktion och släppteknik har mycket stor betydelse. En välavvägd
stabilisering gör bågsystemet mindre känsligt för dessa teknikfel, men att bättra på
sin skjutteknik är den enda rätta metoden i det fallet.
Slutord på vägen
Stabilisering av olika utföranden erbjuder en oändlighet av inställningsmöjligheter för
skytten att anpassa sin utrustning. Med lite eftertanke och experiment kan man
kanske identifiera och eliminera de oönskade rörelser man är störd av i sin skjutning,
och få en bättre känsla i skottet. Resultatet blir förstås en nöjd skytt, och kanske till
och med fler skjutpoäng. Men kom ihåg att stabilisering aldrig får vara ett substitut för
god teknik.
Alla rättigheter till detta material tillhör Steve Ellison. Det är tillåtet att göra utskrifter
och kopior för enskilt bruk. All publicering och distribution, kommersiell eller icke-
kommersiell, av hela eller delar av materialet, fordrar mitt uttryckliga tillstånd och
angivande av källan.
Det är osannolikt att jag skulle neka någon att använda mitt material i seriösa
bågskyttesammanhang. Men jag vill gärna veta hur och var det används.
Steve Ellison, steve@tenzone.u-net.com

Source: http://arcus.dk/wp-content/uploads/2011/05/1998-Ellison-Steve-Stabilisera-en-b%C3%A5ge.-Svensk.-17-sider.pdf